Vet inte vad jag ska göra.

[Gaston]

Det påverkar så mycket mer när hon är känslig för då kommer hon fortsätta att må dåligt över vad jag har gjort och övertänka det hela i en evighet även om hon accepterar det hela. Har du funderat på att erkänna?

Jag tror det handlar väldigt mycket om hur mycket er ekonomi är intrigerad. Alltså egentligen hur mycket dina skulder drabbar din sambo (eller riskerar att drabba). Själv är jag för närvarande mest inställd på att lösa den mest akuta situationen. Och det beror väldigt mycket på att jag har svårt att ta "konflikter", att göra henne orolig och ledsen. Jag förstår precis hur du menar. Då fortsätter jag hellre låtsas som om allt är OK och typ betalar all mat (hon har två barn i äldre tonåren så det går mycket mat, typ 6000 i månader lägger jag nog fast jag tjänar betydligt sämre...), fast jag egentligen skulle behöva en stor del av de pengarna till att betala ner lån.

Samtidigt är jag inget bra föredöme. Jag har sett ganska många här genom åren med liknande problem. Och typ alla berättar att det har varit väldigt skönt och bra att äntligen berätta. Och som Athena skriver ovan kan det ju också kännas som ett svårt svek att man inte har berättat. Tilliten kan definitivt skadas. I mitt fall har jag berättat att jag har en hel del lån, men inte totalt hur mycket. Svävar lite kring det och kämpar på för att få ner dem.

 

[Räddkanin]

Det värsta är inte att få reda på att ens partner är skuldsatt utan att man ljugit och undanhållit det månad in och månad ut, år ut och år in. Det sveket är svårt att komma över och det spelar ingen roll om man är känslig eller inte.

Så ja när man väl berättar så får man räkna med att det andra blir arg, ledsen, besviken etc. Har inget med känslighet att göra. Fullkomligt normala reaktioner.

Hoppas du tar mod till dig och berättar. För hennes skull och din egen.

Jo det förstår jag menar bara att hon är en sån s

Jag tror det handlar väldigt mycket om hur mycket er ekonomi är intrigerad. Alltså egentligen hur mycket dina skulder drabbar din sambo (eller riskerar att drabba). Själv är jag för närvarande mest inställd på att lösa den mest akuta situationen. Och det beror väldigt mycket på att jag har svårt att ta "konflikter", att göra henne orolig och ledsen. Jag förstår precis hur du menar. Då fortsätter jag hellre låtsas som om allt är OK och typ betalar all mat (hon har två barn i äldre tonåren så det går mycket mat, typ 6000 i månader lägger jag nog fast jag tjänar betydligt sämre...), fast jag egentligen skulle behöva en stor del av de pengarna till att betala ner lån.

Samtidigt är jag inget bra föredöme. Jag har sett ganska många här genom åren med liknande problem. Och typ alla berättar att det har varit väldigt skönt och bra att äntligen berätta. Och som Athena skriver ovan kan det ju också kännas som ett svårt svek att man inte har berättat. Tilliten kan definitivt skadas. I mitt fall har jag berättat att jag har en hel del lån, men inte totalt hur mycket. Svävar lite kring det och kämpar på för att få ner dem.

jag förstod vad athena menade och det jag menade var att hon ältar väldigt länge på ”problem”. En gång blev hon återbetalningsskyldig 15.000 för att hon angett fel årsinkomst hos försäkringskassan. Jag sa att jag hjälper henne betala 5000kr i månaden och sen är det löst. Men ändå så kunde hon inte sova o mådde dåligt över det. Tänker bara hur mycket skada detta gör om jag droppar bomben på henne att jag har så mycket skulder. Just nu vet jag inte vad jag vill göra men känner att jag vill berätta för att jag inte orkar mer. Är ärlig med allt egentligen förutom detta och det gör så ont att ljuga varje dag.

 

[Athena]

Ja fast du överanalyserar själv och har redan förutsatt och tror dig veta hur hon ska reagera. Vad jag läst här inne så är det många som erkänt för partner att dom är skuldsatta, spelmissbruk etc själv överanalyserat sönder vad som kan gå fel, tänk om och själva tänkt värsta scenariot. Då har det inte ens hänt än och man har inte ens berättat. Du ältar ju själv om du ska berätta eller inte, hennes eventuella reaktion, att hon inte klarar det för hon är "känslig".

Du lägger på din partner att hon ev inte ska fixa det och du ger inte henne en chans att visa att tillsammans med dig så fixar ni det tillsammans.

Skadan är redan skedd. Genom att du undanhåller detta för din sambo och att du mår väldigt dåligt över det du gjort.

Ta även hjälp av skuld och budgetrådgivaren i kommunen.

 

[Dukemo]

Som alla andra säger, du är inte ensam och jag vet hur svårt det är att berätta.

Jag väntade drygt 3 år med att berätta hela historien för henne och det sved ordentligt men vi är ett fortfarande ett par.

Jag förstår absolut dom som är rädda för att berätta; i mitt fall inser jag dock att när jag var van att ljuga om ekonomin så blev jag även van att ljuga om andra saker i vår relation. Idag knatar jag på trots att det har tagit hårt på vår releation, vi tar en dag i taget och det finns dagar då det slängs tillbaka i mitt ansikte men det är bara att kämpa vidare.

(Missförstå mig inte som att jag på något sätt attackerar ditt agerande @Gaston , jag respekterar helt ditt val att jobba på och lösa det på egen hand, eller åtminstone se till så att verkligheten matchar historian som hon känner till. Jag lider bara med dig för jag vet att det känns på axlarna vissa dagar, hur tuffa vi lånetorskar än är. )

Oavsett allt, det blir bättre. Jag har hittat ett inre lugn och stressar betydligt mindre över allt; inte bara gällande ekonomin. Detta tror jag till en del kommer ifrån att inte längre gå runt och hålla en fasad uppe konstant vilket i mitt fall blev som ett heltidsjobb.

 

[Räddkanin]

Vill innerligt tacka alla som har svarat. Känns redan bättre av att bara berätta för er och höra era historier. Har gått runt i 5 år och dolt detta utan att en kotte vet om det och nu när jag får skriva ner ALLT så känns det bättre. Som Dukemo skrev så är det fan (ursäkta) ett heltidsjobb att bara hålla fasaden uppe. Den här ångesten som kommer varje gång min fru vill ”prata om en grej” och det första som kommer upp i huvudet är om jag blivit påkommen. Den dagen jag blir skuldfri, om jag blir det så kommer jag aldrig använda lånade pengar :/

 

[Dukemo]

Vet precis hur det där känns.. Att undvika och styra om samtalet så fort det blir något snack om pengar, bli stressad om det kommer någon lånereklam, bli kallsvettig när hon bad mig att köpa något till henne när jag i stunder inte hade en krona kvar och det var halva månaden kvar med maxade kreditkort, åh vad det tog på krafterna..

Min flickvän ställde mig mot väggen då hon till slut kunde se igenom mina lögner. Min familj skrev jag dock ett ordentligt mail till och skrev sedan ett sms och sa: "Jag har skickat ett mail till er om en sak som jag har gått runt och burit på länge, jag är frisk och det är inget sådant men jag har något jag måste berätta för er. Ni får gärna ta första kontakten på mail innan jag är redo att prata i person om det".

Förstår att det blir svårt att göra så mot sambon men du kanske kan hitta på något sätt som inte är så rakt på.

 

[Janus]

Berätta, lovar att det är värt det. Istället för stt smyga och vara orolig varje dag att sanningen kommer fram, har vart i samma sits tills för 1 år sedan, höll på att fippla med skulderna i ca 7 år innan jag berättade för sambon. Alla gånger man varit först till brevlådan för att dölja brev, bara en sån sak.

Nu har jag löneutmätning och 1.5 milj i skulder. Hoppas på skuldsanering, skönt att slippa ljuga samt att veta vad som kommer in/ut varje månad.

 

[Räddkanin]

Vet precis hur det där känns.. Att undvika och styra om samtalet så fort det blir något snack om pengar, bli stressad om det kommer någon lånereklam, bli kallsvettig när hon bad mig att köpa något till henne när jag i stunder inte hade en krona kvar och det var halva månaden kvar med maxade kreditkort, åh vad det tog på krafterna..

Min flickvän ställde mig mot väggen då hon till slut kunde se igenom mina lögner. Min familj skrev jag dock ett ordentligt mail till och skrev sedan ett sms och sa: "Jag har skickat ett mail till er om en sak som jag har gått runt och burit på länge, jag är frisk och det är inget sådant men jag har något jag måste berätta för er. Ni får gärna ta första kontakten på mail innan jag är redo att prata i person om det".

Förstår att det blir svårt att göra så mot sambon men du kanske kan hitta på något sätt som inte är så rakt på.

Känner igen mig med lånereklamen. Värst var en period förra sommaren när hon jämt kollade på lyxfällan och det vred i magen på mig varje gång hon kommenterade händelserna under programmet. En gång så stängde hon av tvn och sa ”så hemskt att man kan ha så mycket skulder. Jag hoppas att du inte döljer något sånt för mig”. Jag stod där som ett fån och tankarna rusade i 120.
Hur reagerade din partner när du berättade och hur gick ni vidare därifrån?

 

[FunderligFinurlare]

Gör de svåra valen och uppoffringarna. Gör en realistisk plan, följ den. Det är bara pengar, inte som att du mördat någon.

 

[Dukemo]

Känner igen mig med lånereklamen. Värst var en period förra sommaren när hon jämt kollade på lyxfällan och det vred i magen på mig varje gång hon kommenterade händelserna under programmet. En gång så stängde hon av tvn och sa ”så hemskt att man kan ha så mycket skulder. Jag hoppas att du inte döljer något sånt för mig”. Jag stod där som ett fån och tankarna rusade i 120.
Hur reagerade din partner när du berättade och hur gick ni vidare därifrån?

Jag kan känna paniken inom mig utifrån det där..

Hon reagerade hårt och skrikande till en början och ville lämna mig vilket jag inte ens försökte stoppa då jag i början av relationen faktiskt berättade men endast 20% av sanningen om vi säger så. Det blev bättre när jag visade att jag hade en plan, jag gav full insyn i min ekonomi och jag började bearbeta huvudproblemet och går sedan December på möten varannan vecka (spelmissbruk). Ett av hennes krav var också att jag berättar för min familj vilket jag gjorde samma kväll.

Idag ungefär 10 månader senare är läget bra men ibland så blir jag påmind. Om vi bråkar om något helt annat kan hon tyvärr ibland använda det som ett vapen mot mig vilket känns.. oerhört sårande. Jag har förklarat för henne att hon inte kan säga något till mig som jag inte har sagt till mig själv i spegeln tusen gånger men att det gör ont när hon gör så.

Det har blivit bättre med tiden och jag är tacksam för att hon fortfarande är med mig. Hon har även hjälpt mig ekonomiskt med 1/5 av min skuld som jag aggressivt amorterar till henne varje månad vilket är guld värt.