Konsekvenserna av spelande och skulder

[pala87]

Härligt! Min dam (ex) lämnade mig efter 12 år Efter hon kommit på mig. Skulden var endast 200 000 då. Hon försökte tänka bort det hela, och det höll i något år. Men det gnagde för mycket i henne. Så hon lämnade tillslut.
Trots att jag inte spelade, och tog psykologsamtal. Allt för att reparera.

Låter helt sjukt! Kanske redan hade svalnat för mycket före du öppnade upp dig?

 

[Insatt]

Låter helt sjukt! Kanske redan hade svalnat för mycket före du öppnade upp dig?

Nu vet jag inget om det specifika fallet, men kanske är att man blir påkommen, istället för att berätta själv, det som blir sveket man inte kan komma över?

 

[tardus]

Nu vet jag inget om det specifika fallet, men kanske är att man blir påkommen, istället för att berätta själv, det som blir sveket man inte kan komma över?

Ingen aning. Men hon blev helt förändrad efter att det uppdagades.
Längesedan nu. Tog rätt hårt och återföll efter uppbrottet, kände att jag lika gärna kunde köra på för jag hade inte längre något att förlora och för att fly verkligheten.

Man är inte smart alltså :/

 

[Myra]

Nu vet jag inget om det specifika fallet, men kanske är att man blir påkommen, istället för att berätta själv, det som blir sveket man inte kan komma över?

Nu vet inte jag så mkt om spelberoende mer än att det är en sjukdom. Så att bli ” påkommen” med att man har en sjukdom och sen lämna en känns så där. Skillnad om man blev påkommen med återfall nr 5.

 

[KassaKon]

Nu vet inte jag så mkt om spelberoende mer än att det är en sjukdom. Så att bli ” påkommen” med att man har en sjukdom och sen lämna en känns så där. Skillnad om man blev påkommen med återfall nr 5.

Jag tror nog det handlar mer om sveket, att bli förd bakom ljuset snarare än själva sjukdomen, spelberoendet, som spelar in.

 

[Myra]

Jag tror nog det handlar mer om sveket, att bli förd bakom ljuset snarare än själva sjukdomen, spelberoendet, som spelar in.

Det är väl just vad sjukdomen går ut på, att dölja sitt beroende så länge som möjligt.

 

[KassaKon]

Det är väl just vad sjukdomen går ut på, att dölja sitt beroende så länge som möjligt.

Sjukdomen är väl ändå att man har ett missbruk att spela. Inte att man har ett sjukligt behov av att ljuga och dölja saker ( även om detta finns som sjukdom med).

 

[Myra]

Sjukdomen är väl ändå att man har ett missbruk att spela. Inte att man har ett sjukligt behov av att ljuga och dölja saker ( även om detta finns som sjukdom med).

Även alkoholister (som jag har erfarenhet av) smusslar med sina alkohol problem så jag tror faktiskt att det är en del av sjukdomsförloppet att dölja ett missbruk, det går väl hyfsat bra i början men efter ett tag när det blivit värre men den sjuke fortf inte insett att det är en sjukdom/beroende ägnar all sin tid åt det.

 

[Dukemo]

Härligt! Min dam (ex) lämnade mig efter 12 år Efter hon kommit på mig. Skulden var endast 200 000 då. Hon försökte tänka bort det hela, och det höll i något år. Men det gnagde för mycket i henne. Så hon lämnade tillslut.
Trots att jag inte spelade, och tog psykologsamtal. Allt för att reparera.

Ledsen att höra detta, jag beklagar och jag kan bara föreställa mig hur ont det gjorde.

Jag hade den känslan endast ett dygn och trodde det var påväg mot samma håll för mig. För henne handlade inte om att jag spelade eller att jag hade skulder, det var att jag hade ljugit för henne under sån lång tid om hela situationen.

Nu efter 7 månader är vi starkare tillsammans än någonsin men det har tagit tid att bygga upp förtroendet och det är ett konstant work-in-progress. Hon har lite svårt att förstå spelandet i sig, hon är förvånad att jag fortfarande går på mina stödgruppsmöten då hon tänker att upptäckten var ”stoppet” liksom. Kan inte klandra henne, hon har aldrig upplevt missbruk i sin närhet och känner inte till den världen.

Allt jag kan göra är att bevisa henne dag för dag att jag kan kontrollera mig själv och vara ärlig och öppen. En stor skillnad för mig denna gången är att jag inte ljuger för mig själv, jag älskar att spela och min hjärna vill spela, däremot så kan jag kontrollera dessa tankar idag.

Tidigare gånger när jag har slutat har jag lurat mig själv till att försöka tänka ”jag vill inte spela” istället för att lära känna mig själv och inse att jag vill spela men jag väljer att inte göra det. Denna insikten har hjälpt mig mycket då jag insåg att det här med att tvinga bort tankar inte funkade för mig. Nu ser jag beroendet tydligt framför mig och kan hantera det när jag satt ett ansikte på det så att säga. Samma tänk som när man försöker komma förbi en rädsla.

 

[Ekju]

Såg den här tråden av en slump och oj, känner igen mig flera av era berättelser.

I februari förra året så ”brast” det för mig. Berättade för sambon att jag hade ett spelberoende. Hade tänkt tanken flera gånger tidigare men kunde inte förmå mig själv att berätta. Hade alltid ursäkter för mig själv som att det inte var läge, att jag skulle sluta spela på egen hand i ett par månader så att skuldbeloppet skulle se mer rimligt ut på något sätt eller att jag inte ville belasta henne när hon själv hade det tufft eller stressigt.

Hade skrivit nåt slags manus ett par månader tidigare, men när jag berättade så var det helt spontant. Ville ge henne chansen att lämna mig, för kände mig som en usel människa och kändes fel att vilseleda kring allting. Hon blev såklart inte glad, men var väldigt stöttande och förstående trots allt och valde att stanna med mig. Tyvärr så berättade jag inte hela sanningen om skulderna. Eller ja, hade inte ens koll själv där och då och orkade inte kolla upp exakt hur illa det var. Drog till med något belopp, tror det kanske var 350 000 - 400 000 eller något sånt. Så otroligt sjukt beteende av mig i efterhand. Kändes där och då som jag var ärlig, men var typ 50% ärlig. Hade nog någon tanke om att det skulle droppa pengar från skatteåterbäringen, morsan eller från himlen i princip. Rent magiskt tänkande alltså. Sa till min sambo att jag trodde jag skulle bli skuldfri i början av 2024 någon gång.

Började gå på självhjälpsmöten och en smått menlös kbt-behandling. Kände mig helt färdig med spel, men hade fortfarande tillgång till min egna ekonomi, vilket är helt vansinnigt i efterhand.

Det ledde såklart till flera snedsteg/återfall eller vad man nu kan kalla det för. Betalade av så mycket jag kunde på skulderna, men klarade inte av 100% avhållsamhet från spel. På våren fick vi besked om att vi skulle få barn. Absolut inte planerat och vältajmat, men otroligt efterlängtat. Inte ens det kunde göra att jag kunde vara ärlig kring spelandet och skulderna, vilket är så otroligt skamfullt.

Inte helt säker på hur skuldbilden såg ut från början, men förmodligen runt 600k. Just nu har jag skulder på runt 200 000, så kommer bli skuldfri vid årskiftet om allt vill sig väl. Men

För några månader sedan så blev jag ”påkommen”. Efter ett par turer så berättade jag allting kring återfallen och skulderna.

Hon blev en helt annan person den här gången än när jag först berättade. Min sambo. Har nu flyttat ut till sina förälder med vårt lilla barn och vet absolut ingenting om hur framtiden ser ut. Har förstått helt och hållet nu att det inte är skuldbiten som är det värsta, utan att all tillit är som bortblåst. Otroligt tungt vad den här sjukdomen kan göra med en och känner sån otrolig ånger över allt jag gjort.

det enda positiva nu är att jag är helt spelfri, så med den biten mår jag bättre. Börjat gå en ”riktig” behandling och träffar psykoterapeut också. Har lämnat ifrån mig ekonomin vilket jag ångrar otroligt mycket att jag inte gjorde tidigare.

Hoppas såklart att det kommer gå att reparera relationen med min sambo, men inser att det kanske aldrig kommer gå. All tillit är ju liksom raserad och hade själv aldrig velat ha en relation med en person med spelberoende.

så ja, inget lyckligt slut för min del (förmodligen), men hoppas det kan fungera som en varning till andra. Se till att berätta hela sanningen och var ärlig kring allt, det kommer bita en i arslet till slut.