Bettys egen skuldsanering

[Betty]

Börja spela World of warcraft eller liknande istället.

Tack, men funkar inte för mig, har aldrig varit intresserad av dataspel.

 

[Betty]

Det finns tydligen något som heter gamban installera det så kommer du inte åt sidorna på din dator och telefon.

Superlätt att runda tyvärr och lyckas spela ändå.

 

[pala87]

Superlätt att runda tyvärr och lyckas spela ändå.

En motivation kan vara att du antagligen kommer få skatta om du vinner eller att dina banktjänster avslutas pga transaktionerna.

 

[Patron]

Superlätt att runda tyvärr och lyckas spela ändå.

Okej det var ju inte bra tänk på alla ggr du misslyckats och inse att du redan har en större vinst genom att låta bli!

 

[Betty]

Okej det var ju inte bra tänk på alla ggr du misslyckats och inse att du redan har en större vinst genom att låta bli!

Jag menade att själva systemvaran inte funkar, dvs det är väldigt lätt att trots appen spela ändå. Så det blir ungefär som att mentalt fortsätta jobba på att låta bli, vilket jag självklart gör.
Inget spel än så länge trots stooort sug idag, får jag ändå peppa mig själv med -jag fixar detta.

 

[Kraputt]

Det är ju inte samma sak, men en av sakerna jag fick lära mig när det kom till att bryta mönster av negativa tankespiraler var distraktioner. Se ovanstående förslag om World of Warcraft som ett exempel på en sådan distraktion. Nu är du inte intresserad av WoW, men kanske är du intresserad av något annat? Hitta något som kan bryta spiralen av tankar kring det som är skadligt för dig. Stickning, eller långa promenader, eller bokläsning. Nu säger jag inte att det där är lätt, eftersom suget efter att gräva ner sig i det skadliga är ganska starkt och övertygande, och att göra det där andra kanske inte alls är lockande. Men att göra det där andra hjälper.

 

[Patron]

Jag menade att själva systemvaran inte funkar, dvs det är väldigt lätt att trots appen spela ändå. Så det blir ungefär som att mentalt fortsätta jobba på att låta bli, vilket jag självklart gör.
Inget spel än så länge trots stooort sug idag, får jag ändå peppa mig själv med -jag fixar detta.

Jaha då förstår jag, men kan du inte aktivera dig gå och träna så du lämnar ifrån dig mobilen och datorn för en stund.Jag tränar kampsport mestadels thaiboxning har gjort det mer än halva mitt liv det är bra gemenskap och ger en en bra disciplin.Folk tycker det är roligt när man frågar efter dem som prövat på och sen behöver personen inte någon förkunskap i nybörjar klasser av att träna thaiboxning det är ej tillåtet med slag mot huvudet tex och man anpassar sin egen träning efter den andres förmåga.Bra träning både för huvudet och kroppen.

 

[Betty]

Det är ju inte samma sak, men en av sakerna jag fick lära mig när det kom till att bryta mönster av negativa tankespiraler var distraktioner. Se ovanstående förslag om World of Warcraft som ett exempel på en sådan distraktion. Nu är du inte intresserad av WoW, men kanske är du intresserad av något annat? Hitta något som kan bryta spiralen av tankar kring det som är skadligt för dig. Stickning, eller långa promenader, eller bokläsning. Nu säger jag inte att det där är lätt, eftersom suget efter att gräva ner sig i det skadliga är ganska starkt och övertygande, och att göra det där andra kanske inte alls är lockande. Men att göra det där andra hjälper.

Absolut, så är det! Ganska sjukt att du nästan på pricken fick in mina tre största intressen/distraktioner -virkning, läsa böcker, vandring. Även växter och trädgårdsarbete kan jag lägga till det.

Jag VET ju att suget försvinner/minskar när jag gör något av detta. Men det jag har svårt med är att min hjärna blir enkelspårig och det är svårt att tänka på på och ta sig för att göra något annat. Jag får en irritation i hela kroppen, som bara spel kan ”lugna” är vad min hjärna försöker intala sig. Och så blir det, för stunden, när jag spelar. Men efter blir det tio gånger värre. Oavsett om jag har vunnit eller förlorat. På ett sätt är det nästan mer lugnande att förlora -då är det över. Jag kan inte spela mer om pengarna är slut. Ångesten kanske är hög ja, men ändå nåt sjukt lugn.

Jag tror det är det som triggar mig nu. Nu blev det för bra. Jag har ”massa” pengar jag inte trodde jag skulle ha , att jag fortfarande har över 1,5mkr i skulder verkar min hjärna inte fatta.

Jag har tänkt på det @Patron skrev igår om att blocka sig från krediterna, vilket jag har gjort. Men jag tror att jag ska försöka att blocka mig även från blanco-långivarna, utefter noggrann planering, för jag vill ju försöka mig på samlingslån så småningom hos ”de bättre”. Men så länge det finns utrymme att låna, är risken stor att jag så småningom kommer maxa upp det igen. En del av min hjärna försöker rationalisera att ”men tänk om jag verkligen skulle behöva lån, för nåt annat, i framtiden.”. Och det kanske händer. Men nej, det är inte värt det. Jag skulle ju ändå inte ha utrymme att ta några lån, om jag inte tar tag i det och börjar betala ner dem. Så jag kommer att blocka mig på samtliga blancolånföretag, förutom Ikano som har rak amortering och där målet är att samla så mycket jag kan, och någon aktör till. Ett stort delmål är att nå under 1000000 i skuld och kunna ha bara två större samlingslån.

Det hjälper mig lite att planera så här. Jag försöker verkligen stanna upp och tänka på konsekvenserna, om jag skulle spela. Det jobbiga, det jävliga, med spel, är att jag vet att det likaväl kan bli en vinst, kanske t.o.m. ”som löser allt”.., Jag VET att jag bara skulle spela bort allt så småningom ändå, men min sjuka del av min hjärna försöker övertala mig att det skulle jag ju inte, om jag klarar att låta bli som jag har gjort nu, skulle det ju bara rädda situationen,.. suck. Mina tankar är för virriga för att jag ens själv ska förstå dem.

Nu ska jag gå och läsa en bok.

 

[Cecilia]

Absolut, så är det! Ganska sjukt att du nästan på pricken fick in mina tre största intressen/distraktioner -virkning, läsa böcker, vandring. Även växter och trädgårdsarbete kan jag lägga till det.

Jag VET ju att suget försvinner/minskar när jag gör något av detta. Men det jag har svårt med är att min hjärna blir enkelspårig och det är svårt att tänka på på och ta sig för att göra något annat. Jag får en irritation i hela kroppen, som bara spel kan ”lugna” är vad min hjärna försöker intala sig. Och så blir det, för stunden, när jag spelar. Men efter blir det tio gånger värre. Oavsett om jag har vunnit eller förlorat. På ett sätt är det nästan mer lugnande att förlora -då är det över. Jag kan inte spela mer om pengarna är slut. Ångesten kanske är hög ja, men ändå nåt sjukt lugn.

Jag tror det är det som triggar mig nu. Nu blev det för bra. Jag har ”massa” pengar jag inte trodde jag skulle ha , att jag fortfarande har över 1,5mkr i skulder verkar min hjärna inte fatta.

Jag har tänkt på det @Patron skrev igår om att blocka sig från krediterna, vilket jag har gjort. Men jag tror att jag ska försöka att blocka mig även från blanco-långivarna, utefter noggrann planering, för jag vill ju försöka mig på samlingslån så småningom hos ”de bättre”. Men så länge det finns utrymme att låna, är risken stor att jag så småningom kommer maxa upp det igen. En del av min hjärna försöker rationalisera att ”men tänk om jag verkligen skulle behöva lån, för nåt annat, i framtiden.”. Och det kanske händer. Men nej, det är inte värt det. Jag skulle ju ändå inte ha utrymme att ta några lån, om jag inte tar tag i det och börjar betala ner dem. Så jag kommer att blocka mig på samtliga blancolånföretag, förutom Ikano som har rak amortering och där målet är att samla så mycket jag kan, och någon aktör till. Ett stort delmål är att nå under 1000000 i skuld och kunna ha bara två större samlingslån.

Det hjälper mig lite att planera så här. Jag försöker verkligen stanna upp och tänka på konsekvenserna, om jag skulle spela. Det jobbiga, det jävliga, med spel, är att jag vet att det likaväl kan bli en vinst, kanske t.o.m. ”som löser allt”.., Jag VET att jag bara skulle spela bort allt så småningom ändå, men min sjuka del av min hjärna försöker övertala mig att det skulle jag ju inte, om jag klarar att låta bli som jag har gjort nu, skulle det ju bara rädda situationen,.. suck. Mina tankar är för virriga för att jag ens själv ska förstå dem.

Nu ska jag gå och läsa en bok.

Glöm inte att ha delmål på vägen gällande skulder har själv hamnat i en spiral att folusera för mycket på.de totala skuldbeloppet och då får jag katastroftankar men fått tips att ta en bit i taget o belöna sig själv med glass el godis el nåt annat ätbart.

 

[Kraputt]

Jag VET ju att suget försvinner/minskar när jag gör något av detta. Men det jag har svårt med är att min hjärna blir enkelspårig och det är svårt att tänka på på och ta sig för att göra något annat. Jag får en irritation i hela kroppen, som bara spel kan ”lugna” är vad min hjärna försöker intala sig. Och så blir det, för stunden, när jag spelar. Men efter blir det tio gånger värre. Oavsett om jag har vunnit eller förlorat. På ett sätt är det nästan mer lugnande att förlora -då är det över. Jag kan inte spela mer om pengarna är slut. Ångesten kanske är hög ja, men ändå nåt sjukt lugn.

Heh, det där känner jag igen. Jag tänker som så … shit, det här blir långt och komplicerat och kommer kanske att låta helt knäppt men… Människor har svårt att skilja på fenomen och process. Vi tenderar att se på en process och säga att det är fenomenet. Solen går upp på morgonen och ner på dagen? De allra flesta människor som någonsin levt har varit helt övertygade om att det är solen som rör sig eftersom alla ju kan se att den rör sig. Processen blir detsamma som fenomenet.

Stjärnorna rör sig ju också, och de verkar vara lika långt borta. De måste således sitta fast på någonting som roterar. Solen, stjärnorna, de där konstiga stjärnorna som flyttar sig i förhållande till alla andra stjärnor… de sitter fast på någonting… Det måste vara en stor sfär som sakta roterar! Processen blir detsamma som fenomenet.

Många människor har en inre dialog mellan två eller flera olika röster, där ena rösten kan vara övertygande och vältalig och fullständigt destruktiv. De där människorna är förståss besatta av demoner, och behöver besök av Max von Sydow! Processen blir detsamma som fenomenet.

Risken med att förstå att förklaringen av fenomenet smular sönder den tänkta processen är ju att, eftersom processen och fenomenet är detsamma i mångas ögon, att fenomenet också tros söndersmulat. Så, när vi numera vet att demoner inte finns och att andar är hittepå, så ”vet” vi också att de där rösterna också är hittepå.

Jag har en röst i mitt huvud som ofta säger de mest förfärliga saker om mig, och om min framtid. Den rösten försöker övertyga mig om att ta genvägar, att springa ut i kvicksand. Och den är övertygande, den där rösten. Den har bra argument, som låter väldigt trovärdiga. Jag brukar tänka att den där rösten är smartare än mig eftersom den alltid vet vad den ska säga för att få maximal effekt. Hade jag varit religiös hade jag kanske kunnat använda kryckan att det är Satan som försöker förvilla mig. Nu är jag inte det, så jag har inte den processen att förlita mig på. Jag tror inte på spöken, demoner, eller sånt – men jag kan ju se ett fenomen i mig själv.

Jag kan tänka mig att tidigare generationer har gjort samma observation, och har byggt mer eller mindre knasiga modeller för att förklara det observerbara fenomenet. Jag kan tänka mig att ormen i Edens lustgård, att demonhemsökelse, var deras knasiga förklaring till varför alla ser att solen rör sig på himlen. Och jag kan då veta att den där rösten i mitt bakhuvud faktiskt finns där, men att den ljuger för mig.