Konsekvenserna av spelande och skulder

[Insatt]

Såg den här tråden av en slump och oj, känner igen mig flera av era berättelser.

I februari förra året så ”brast” det för mig. Berättade för sambon att jag hade ett spelberoende. Hade tänkt tanken flera gånger tidigare men kunde inte förmå mig själv att berätta. Hade alltid ursäkter för mig själv som att det inte var läge, att jag skulle sluta spela på egen hand i ett par månader så att skuldbeloppet skulle se mer rimligt ut på något sätt eller att jag inte ville belasta henne när hon själv hade det tufft eller stressigt.

Hade skrivit nåt slags manus ett par månader tidigare, men när jag berättade så var det helt spontant. Ville ge henne chansen att lämna mig, för kände mig som en usel människa och kändes fel att vilseleda kring allting. Hon blev såklart inte glad, men var väldigt stöttande och förstående trots allt och valde att stanna med mig. Tyvärr så berättade jag inte hela sanningen om skulderna. Eller ja, hade inte ens koll själv där och då och orkade inte kolla upp exakt hur illa det var. Drog till med något belopp, tror det kanske var 350 000 - 400 000 eller något sånt. Så otroligt sjukt beteende av mig i efterhand. Kändes där och då som jag var ärlig, men var typ 50% ärlig. Hade nog någon tanke om att det skulle droppa pengar från skatteåterbäringen, morsan eller från himlen i princip. Rent magiskt tänkande alltså. Sa till min sambo att jag trodde jag skulle bli skuldfri i början av 2024 någon gång.

Började gå på självhjälpsmöten och en smått menlös kbt-behandling. Kände mig helt färdig med spel, men hade fortfarande tillgång till min egna ekonomi, vilket är helt vansinnigt i efterhand.

Det ledde såklart till flera snedsteg/återfall eller vad man nu kan kalla det för. Betalade av så mycket jag kunde på skulderna, men klarade inte av 100% avhållsamhet från spel. På våren fick vi besked om att vi skulle få barn. Absolut inte planerat och vältajmat, men otroligt efterlängtat. Inte ens det kunde göra att jag kunde vara ärlig kring spelandet och skulderna, vilket är så otroligt skamfullt.

Inte helt säker på hur skuldbilden såg ut från början, men förmodligen runt 600k. Just nu har jag skulder på runt 200 000, så kommer bli skuldfri vid årskiftet om allt vill sig väl. Men

För några månader sedan så blev jag ”påkommen”. Efter ett par turer så berättade jag allting kring återfallen och skulderna.

Hon blev en helt annan person den här gången än när jag först berättade. Min sambo. Har nu flyttat ut till sina förälder med vårt lilla barn och vet absolut ingenting om hur framtiden ser ut. Har förstått helt och hållet nu att det inte är skuldbiten som är det värsta, utan att all tillit är som bortblåst. Otroligt tungt vad den här sjukdomen kan göra med en och känner sån otrolig ånger över allt jag gjort.

det enda positiva nu är att jag är helt spelfri, så med den biten mår jag bättre. Börjat gå en ”riktig” behandling och träffar psykoterapeut också. Har lämnat ifrån mig ekonomin vilket jag ångrar otroligt mycket att jag inte gjorde tidigare.

Hoppas såklart att det kommer gå att reparera relationen med min sambo, men inser att det kanske aldrig kommer gå. All tillit är ju liksom raserad och hade själv aldrig velat ha en relation med en person med spelberoende.

så ja, inget lyckligt slut för min del (förmodligen), men hoppas det kan fungera som en varning till andra. Se till att berätta hela sanningen och var ärlig kring allt, det kommer bita en i arslet till slut.

Tack för att du delar med dig.
Hur mår du idag?
Kan du lösa det med den andra föräldern?
Följ din plan angående att lösa din situation.
Sluta spela.

 

[Ekju]

Tack för att du delar med dig.
Hur mår du idag?
Kan du lösa det med den andra föräldern?
Följ din plan angående att lösa din situation.
Sluta spela.

Mår på ett konstigt sätt bra i att inte längre ha något att dölja längre. Mår bättre också för varje spelfri dag och känns jäkligt skönt att någon annan har insyn i ekonomin. Hade verkligen behövt det från början.

Mår såklart sämre av att relationen med min sambo har skadats så mycket och väldigt tungt att inte bo ihop med vårt barn, även om jag träffar honom så ofta jag kan. Kan inte göra annat än att hoppas att det går att reparera över tiden, men får se det som en konsekvens jag får ”ta” helt enkelt om det skulle ta slut helt.

Har fått spons för att gå behandling och det är väl prio 1. Fått hjälp med vissa av smålånen, lite oklart hur mycket mer hjälp jag får men det som återstår är runt 200k vilket jag borde kunna lösa innan året är slut.