- Blev medlem
- 28 Juni 2019
- Meddelanden
- 126
- Mottagna reaktioner
- 121
- Poäng
- 297
Hej forumet,
Jag har inga tips att dela med mig av men hoppas likväl kunna ge lite hopp åt de som befinner sig i det svarta hål jag själv befann mig i för inte så länge sedan.
För två år sedan hade jag drygt en miljon i blancolån, pågående löneutmätning och en bostadsrätt som precis blivit såld på exekutiv auktion. Jag visste inte var jag skulle ta vägen och kunde inte förmå mig att berätta om min situation för anhöriga eller vänner.
Känslan av panik, ångest, uppgivenhet och - inte minst- skam var totalt förlamande. Jag skötte mitt jobb men i övrigt satt jag bara och stirrade framför mig, oförmögen att ta mig för någonting alls.
Pga diverse omständigheter kunde jag flytta hem till min mor uran att behöva vare sig berätta om min situation eller ljuga ihop någonting och där började allt vända. Jag har nu noll kronor i skulder hos KFM sedan nio månader tillbaka och gjorde sista inbetalningen till CSN i november så noll kronor i skuld totalt sett också.
Det är så obeskrivligt skönt att kunna sova ordentligt på nätterna, att slippa ständig ångest och oro, att slippa hitta på ursäkter när vänner vill hitta på saker man inte har råd med osv.
Jag är säkert inte ensam på detta forum om att ha haft stunder då viljan att leva vidare är svag och tycker därför det är viktigt att påtala att det finns hopp och saker och ting kan förändras relativt snabbt!
Medan jag inte skulle önska någon att ha det som jag hade det förrförra våren är jag på ett sätt tacksam att ha varit så långt ner på botten. Jag är tillräckligt ärrad för att känna mig helt trygg i att jag aldrig kommer att försätta mig i en sådan situation igen och har fått en helt ny förståelse och respekt för pengars värde.
Jag har inga tips att dela med mig av men hoppas likväl kunna ge lite hopp åt de som befinner sig i det svarta hål jag själv befann mig i för inte så länge sedan.
För två år sedan hade jag drygt en miljon i blancolån, pågående löneutmätning och en bostadsrätt som precis blivit såld på exekutiv auktion. Jag visste inte var jag skulle ta vägen och kunde inte förmå mig att berätta om min situation för anhöriga eller vänner.
Känslan av panik, ångest, uppgivenhet och - inte minst- skam var totalt förlamande. Jag skötte mitt jobb men i övrigt satt jag bara och stirrade framför mig, oförmögen att ta mig för någonting alls.
Pga diverse omständigheter kunde jag flytta hem till min mor uran att behöva vare sig berätta om min situation eller ljuga ihop någonting och där började allt vända. Jag har nu noll kronor i skulder hos KFM sedan nio månader tillbaka och gjorde sista inbetalningen till CSN i november så noll kronor i skuld totalt sett också.
Det är så obeskrivligt skönt att kunna sova ordentligt på nätterna, att slippa ständig ångest och oro, att slippa hitta på ursäkter när vänner vill hitta på saker man inte har råd med osv.
Jag är säkert inte ensam på detta forum om att ha haft stunder då viljan att leva vidare är svag och tycker därför det är viktigt att påtala att det finns hopp och saker och ting kan förändras relativt snabbt!
Medan jag inte skulle önska någon att ha det som jag hade det förrförra våren är jag på ett sätt tacksam att ha varit så långt ner på botten. Jag är tillräckligt ärrad för att känna mig helt trygg i att jag aldrig kommer att försätta mig i en sådan situation igen och har fått en helt ny förståelse och respekt för pengars värde.
