- Blev medlem
- 24 Augusti 2021
- Meddelanden
- 74
- Mottagna reaktioner
- 73
- Poäng
- 207
Så som många gånger förr, halkade jag tillbaka. Jag lovade och bad om hennes tillit och övertygade henne att - detta var sista gången. Precis som vi alla spelmissbrukare känner när man har spelat bort pengarna, gång på gång - Som ett band på repeat, allt för att övertyga den andra parten - manipulera tills det blir trovärdigt.
Det är en sen sommarkväll som börjar nalkas mot natt. Klockan slår 23:52 och pulsen börjar stiga. Mantrat "Du ska inte ha ett extrajobb för att kunna försörja ditt spelande" ekar i min skalle efter min sambos ord när jag satt i skiten för några år sedan...
Jag tänker - Lön om 8 minuter, hoppas jag hinner somna innan. Men tankarna snurrar att jag måste lägga in en sista kula på casino, försöker förtränga tanken och känslan men det går bara inte, nästan så att det blir snudd på en tvångstanke - en tanke som inte ger med sig innan jag har gjort min insättning.
klockan är nu 23:59 och jag uppdaterar min bankapp oavbrutet tills klockan har passerat 00:00...
Nu är dom inne!
Fort går jag in på en sida och har ett vemod inom mig, nästlikt ångest men kan ändå inte tänka på något annat. Men det måste gå fort, så att jag inte hinner och kan ändra mig... Jävla Speldjävulen som har mina tankar i sina klor
Jag vet att det är fel, men gång på gång sätter jag in min egna - min dotters och min sambos trygghet i potten i form av falska förhoppningar - i en förhoppning som hoppas att jag lyckas bli rik på casino - Man ser ju flera lyckas på internet där de sätter en tia på spel och vinner 50 000:- - Det kan ju bli jag också? Det måste bli jag denna gång, jag har förlorat flera hundra tusen på detta ... denna gång MÅSTE det vända!
18 minuter har gått... klockan är nu 00:18 och jag har redan gått 5 000 minus...
Fem tusen!
Det är matbudgeten för en månad till min familj, eller nästan hela hyran.
Jag tittar på min dotters oskyldiga avslappnade ansikte när hon ligger i sängen med huvudet vänt mig, jag känner hur ångesten byggs upp mer och mer och jag känner bara att: hon förtjänar inte de här ödet, min sambo som har stått där som medberoende i alla år förtjänar defenetivt inte detta öde.
Varför gör jag såhär? Vi har pratat om detta så många gånger och jag har försäkrat henne om att jag SKA sluta, jag har inga problem, jag kan sluta när jag vill...
Gång på gång får vi jaga pengar till hyran i slutet på månaden för att jag har lyckats spela bort 15 000 som skulle gå till mat och hyra, Varför ska hon ens behöva jaga pengar för mina misstag? Jo, vi har en gemensam dotter tillsammans som vi ansvarar för, men helt ärligt : jag tänker bara på mig själv... Hur ska jag få ihop pengar till nästa gång jag ska spela? I mitt onyktra jag, kan jag bara fokusera på en sak - Pengar!
Mina lån då? ptja... Just nuskiter jag i dom, jag skiter i allt nu, nu kan det lika skita sig på riktigt... jag har inget att kämpa för längre, jag tar fan kronofogden bara för att få in en storvinst igen - tänker jag.
Men så tittar jag en gång till på min dotter, stryker henne lätt på kinden och viskar i hennes öra att jag älskar henne, och jag menar det verkligen. Det var som jag kom upp till ytan bakom den spelmissbrukande fasaden som kippade efter andan.
Jag bryter ihop vänder mig om för att inte se hennes fina ovetande ansikte, men samlar mig och beslutar mig för att - fan... Nu krigar jag, för min - för min dotter och för våran skull.
Men det höll i 2 veckor.
Känslan när lånen blev betalda så försvann även ångesten, som om det aldrig hade hänt. All ångest för 2 veckor sedan hade jag glömt bort men fortfarande existerade det största problemet, det var slut på kontot.
Man får nästan mer ångest för att man har slut på idéer hur man ska lyckas finansiera sitt spelande än att hur man ska kunna få mat på bordet.
...Men Även denna gång fick vi det att gå ihop, tack vare min sambo, som gång på gång väljer att tro på mig.
Dagarna går och den 30/7 närmare bestämt bestämmer jag mig för EN sista gång, Revanschen... Nu jäklar... slut på pengar på kontot men har en månad tidigare fått ett samlingslån som räddade min nästsenaste fadäs i spelvärlden och hade därför pyntat in hela beloppet på ett snabblåninstitut - pengar som jag INTE skulle röra men, denna känsla gjorde sig påmind igen, samma känsla med klorna inom mig, jag kan bara inte slita tankarna ifrån dessa 50 000 som hade underlättat för oss i sommar, den sista tanken vann... även denna gång.
Familjen sover, det är tyst och djävulens ord fångar mitt intresse "Bara en gång till, gör det, innan dom vaknar"
Satte in 12papp - det är okej, jag kan betala 400 i månaden för detta eller vad det blev, jag kollade inte så noga - vet bara att jag hade kunnat klara det.... Förlorade rätt snabbt, spelade kanske lite för aggressivt...
Satte in 12 nya... och förlorade dom och min känsla om dotter, sambo, hyra, mat, resa.... allt kom upp igen - livet är fan orättvist, varför skulle dom förtjäna ha en skithög som mig i deras liv?
Nu kan jag lika gärna sätta in "mina" sista 6 000. detta börjar bli sjukt - Jag har ju problem!
Där och då insåg jag mitt problem, mitt beroende som eskalerade - Från något som jag tyckte va kul till en förståelse att jag kan inte spela utan att bli girig.
Det var som poletten trillade ner, allt blev glasklart.
Jag hade spelpausat mig flera gånger men ändå längtat till att kunna spela igen, jag var aldrig klar med spelet utan hade alltid en oplockad gås med spelet, det var förlusten som vann och man spärrade sig på fel grunder, man hade inget val att spärra sig när man hade torskat och var helt förtvivlad av ren ilska, vrede och ångest.
Man nästan längtade efter en korvmätartävling bland polarna som man kunde berätta om sina vinster och man kunde stoltsera sig som kung på slots, känna sig som miljonär... men i själva verket är man nog den största förloraren i deras ögon om dom bara visste om mitt problem.
Tillbaka till spelet - Jag var nere på 5000 och äntligen börjar de vända, jag fick in en klonk på någon bonus där jag var uppe i 20k. tog ut hälften och började smått vinna tillbaka.
Några timmar gick ytterligare och nu börjar det gå riktigt bra. Jag hade betalat av hela lånet + att jag hade spelpengar kvar och kände bara - Nu, nu jävlar är jag klar - Det var som en skänk från ovan som bara tog bort mitt sug. Jag blev äntligen mätt på spel efter 20 års spelande!
Jag hade lyckats tukta min speldjävul och bestämde mig för att avsluta där, med en liten vinst till förhållandet av mina förluster men gick ut känslan som om jag hade blivit miljonär... Första gången på länge jag kände "Frihet" utan va fånge i min egna kropp och tanke!
Känslan om att äntligen få avsluta spelandet på mina villkor var som att spelkänslan aldrig ens har funnits där tidigare.
Kriget med "The devil" är äntligen avslutat.
Hur har det gått senare då?
Jobbar extra och får in mellan 40-46000:- efter skatt ( beroende på röda dagar )
Lånen äter runt 30 000:- ink. 3k extra amortering som senare ska skjutas över till nästa lån.
Försöker spara mellan 3-8000 i månaden. ( just nu i skrivande stund 32 000:- )
Betalar större delen av hyran ( vilket är logiskt, men spelade alltid bort hyran tidigare )
Och kanske det viktigaste, har börjat spara 1000kr till dottern varje månad.
Hur har det gått med spelandet då? 30/12 firar jag 5 månader spelfri och jag saknar det fan inte ett jäkla dugg!
Nu har jag äntligen ro i själen.
Jag har accepterat utfallet att man måste få ha lite tråkigt ibland, slötitta på en film... Det är så livet ser ut på riktigt, Det behöver inte vara lyx och flärd hela tiden!
Men med mat på bordet, tak över huvudet, glad familj och ett rent samvete, det är fan lyx för mig det!
När man ser detta med nyktra ögon - så funderar man och tänker till:
Hur fan kunde jag ens göra detta? jag känner mig som en helt annan person - den person som en gång var inom mig innan allt detta eskalderade för 8 år sedan.
Jag har hittat tillbaka och jag är här för att stanna!
Nu siktar vi framåt mot ett nyktert och spelfritt liv!
When Loser become a Winner!
Hoppas denna berättelse kan stärka och hjälpa andra i samma sits - Med en gnutta motivation, en nypa jävlar anamma och en touch av vilja så kommer ni komma långt!
Det är en sen sommarkväll som börjar nalkas mot natt. Klockan slår 23:52 och pulsen börjar stiga. Mantrat "Du ska inte ha ett extrajobb för att kunna försörja ditt spelande" ekar i min skalle efter min sambos ord när jag satt i skiten för några år sedan...
Jag tänker - Lön om 8 minuter, hoppas jag hinner somna innan. Men tankarna snurrar att jag måste lägga in en sista kula på casino, försöker förtränga tanken och känslan men det går bara inte, nästan så att det blir snudd på en tvångstanke - en tanke som inte ger med sig innan jag har gjort min insättning.
klockan är nu 23:59 och jag uppdaterar min bankapp oavbrutet tills klockan har passerat 00:00...
Nu är dom inne!
Fort går jag in på en sida och har ett vemod inom mig, nästlikt ångest men kan ändå inte tänka på något annat. Men det måste gå fort, så att jag inte hinner och kan ändra mig... Jävla Speldjävulen som har mina tankar i sina klor
Jag vet att det är fel, men gång på gång sätter jag in min egna - min dotters och min sambos trygghet i potten i form av falska förhoppningar - i en förhoppning som hoppas att jag lyckas bli rik på casino - Man ser ju flera lyckas på internet där de sätter en tia på spel och vinner 50 000:- - Det kan ju bli jag också? Det måste bli jag denna gång, jag har förlorat flera hundra tusen på detta ... denna gång MÅSTE det vända!
18 minuter har gått... klockan är nu 00:18 och jag har redan gått 5 000 minus...
Fem tusen!
Det är matbudgeten för en månad till min familj, eller nästan hela hyran.
Jag tittar på min dotters oskyldiga avslappnade ansikte när hon ligger i sängen med huvudet vänt mig, jag känner hur ångesten byggs upp mer och mer och jag känner bara att: hon förtjänar inte de här ödet, min sambo som har stått där som medberoende i alla år förtjänar defenetivt inte detta öde.
Varför gör jag såhär? Vi har pratat om detta så många gånger och jag har försäkrat henne om att jag SKA sluta, jag har inga problem, jag kan sluta när jag vill...
Gång på gång får vi jaga pengar till hyran i slutet på månaden för att jag har lyckats spela bort 15 000 som skulle gå till mat och hyra, Varför ska hon ens behöva jaga pengar för mina misstag? Jo, vi har en gemensam dotter tillsammans som vi ansvarar för, men helt ärligt : jag tänker bara på mig själv... Hur ska jag få ihop pengar till nästa gång jag ska spela? I mitt onyktra jag, kan jag bara fokusera på en sak - Pengar!
Mina lån då? ptja... Just nuskiter jag i dom, jag skiter i allt nu, nu kan det lika skita sig på riktigt... jag har inget att kämpa för längre, jag tar fan kronofogden bara för att få in en storvinst igen - tänker jag.
Men så tittar jag en gång till på min dotter, stryker henne lätt på kinden och viskar i hennes öra att jag älskar henne, och jag menar det verkligen. Det var som jag kom upp till ytan bakom den spelmissbrukande fasaden som kippade efter andan.
Jag bryter ihop vänder mig om för att inte se hennes fina ovetande ansikte, men samlar mig och beslutar mig för att - fan... Nu krigar jag, för min - för min dotter och för våran skull.
Men det höll i 2 veckor.
Känslan när lånen blev betalda så försvann även ångesten, som om det aldrig hade hänt. All ångest för 2 veckor sedan hade jag glömt bort men fortfarande existerade det största problemet, det var slut på kontot.
Man får nästan mer ångest för att man har slut på idéer hur man ska lyckas finansiera sitt spelande än att hur man ska kunna få mat på bordet.
...Men Även denna gång fick vi det att gå ihop, tack vare min sambo, som gång på gång väljer att tro på mig.
Dagarna går och den 30/7 närmare bestämt bestämmer jag mig för EN sista gång, Revanschen... Nu jäklar... slut på pengar på kontot men har en månad tidigare fått ett samlingslån som räddade min nästsenaste fadäs i spelvärlden och hade därför pyntat in hela beloppet på ett snabblåninstitut - pengar som jag INTE skulle röra men, denna känsla gjorde sig påmind igen, samma känsla med klorna inom mig, jag kan bara inte slita tankarna ifrån dessa 50 000 som hade underlättat för oss i sommar, den sista tanken vann... även denna gång.
Familjen sover, det är tyst och djävulens ord fångar mitt intresse "Bara en gång till, gör det, innan dom vaknar"
Satte in 12papp - det är okej, jag kan betala 400 i månaden för detta eller vad det blev, jag kollade inte så noga - vet bara att jag hade kunnat klara det.... Förlorade rätt snabbt, spelade kanske lite för aggressivt...
Satte in 12 nya... och förlorade dom och min känsla om dotter, sambo, hyra, mat, resa.... allt kom upp igen - livet är fan orättvist, varför skulle dom förtjäna ha en skithög som mig i deras liv?
Nu kan jag lika gärna sätta in "mina" sista 6 000. detta börjar bli sjukt - Jag har ju problem!
Där och då insåg jag mitt problem, mitt beroende som eskalerade - Från något som jag tyckte va kul till en förståelse att jag kan inte spela utan att bli girig.
Det var som poletten trillade ner, allt blev glasklart.
Jag hade spelpausat mig flera gånger men ändå längtat till att kunna spela igen, jag var aldrig klar med spelet utan hade alltid en oplockad gås med spelet, det var förlusten som vann och man spärrade sig på fel grunder, man hade inget val att spärra sig när man hade torskat och var helt förtvivlad av ren ilska, vrede och ångest.
Man nästan längtade efter en korvmätartävling bland polarna som man kunde berätta om sina vinster och man kunde stoltsera sig som kung på slots, känna sig som miljonär... men i själva verket är man nog den största förloraren i deras ögon om dom bara visste om mitt problem.
Tillbaka till spelet - Jag var nere på 5000 och äntligen börjar de vända, jag fick in en klonk på någon bonus där jag var uppe i 20k. tog ut hälften och började smått vinna tillbaka.
Några timmar gick ytterligare och nu börjar det gå riktigt bra. Jag hade betalat av hela lånet + att jag hade spelpengar kvar och kände bara - Nu, nu jävlar är jag klar - Det var som en skänk från ovan som bara tog bort mitt sug. Jag blev äntligen mätt på spel efter 20 års spelande!
Jag hade lyckats tukta min speldjävul och bestämde mig för att avsluta där, med en liten vinst till förhållandet av mina förluster men gick ut känslan som om jag hade blivit miljonär... Första gången på länge jag kände "Frihet" utan va fånge i min egna kropp och tanke!
Känslan om att äntligen få avsluta spelandet på mina villkor var som att spelkänslan aldrig ens har funnits där tidigare.
Kriget med "The devil" är äntligen avslutat.
Hur har det gått senare då?
Jobbar extra och får in mellan 40-46000:- efter skatt ( beroende på röda dagar )
Lånen äter runt 30 000:- ink. 3k extra amortering som senare ska skjutas över till nästa lån.
Försöker spara mellan 3-8000 i månaden. ( just nu i skrivande stund 32 000:- )
Betalar större delen av hyran ( vilket är logiskt, men spelade alltid bort hyran tidigare )
Och kanske det viktigaste, har börjat spara 1000kr till dottern varje månad.
Hur har det gått med spelandet då? 30/12 firar jag 5 månader spelfri och jag saknar det fan inte ett jäkla dugg!
Nu har jag äntligen ro i själen.
Jag har accepterat utfallet att man måste få ha lite tråkigt ibland, slötitta på en film... Det är så livet ser ut på riktigt, Det behöver inte vara lyx och flärd hela tiden!
Men med mat på bordet, tak över huvudet, glad familj och ett rent samvete, det är fan lyx för mig det!
När man ser detta med nyktra ögon - så funderar man och tänker till:
Hur fan kunde jag ens göra detta? jag känner mig som en helt annan person - den person som en gång var inom mig innan allt detta eskalderade för 8 år sedan.
Jag har hittat tillbaka och jag är här för att stanna!
Nu siktar vi framåt mot ett nyktert och spelfritt liv!
When Loser become a Winner!
Hoppas denna berättelse kan stärka och hjälpa andra i samma sits - Med en gnutta motivation, en nypa jävlar anamma och en touch av vilja så kommer ni komma långt!
